fredag 16 maj 2008

Är Vapen Onda?



Ä Vapen onda?

Driven av Debatten, runt friandet av Rödebypappan, kring försvarets nedskärningar, vapen anskaffning till försvaret, polisens oförmåga att utföra sitt arbete och att lusten att skriva igen väcktes då jag skrev en kommentar på bloggen germania, skriver jag detta inlägg.



Någonstans i alla dessa frågor finns vapen, rödebypappan sköt faktiskt en ung man till döds. försvaret är per definition beväpnade, polisen har enligt rådande samhällskontrakt i princip ensamrätt på att använda vapen i vårt samhälle. vi är betydligt fler vapenägare och användare av vapen, men enkelt beskrivet är det bara två grupper i samhället som bär vapen, statliga tjänstemän och kriminella. Statliga tjänstemän gör det därför att de har befogenhet att offensivt använda våld för att upprätthålla säkerhet och trygghet för oss andra. kriminell är du i princip per definition om du som ej statligtjänsteman bär vapen. det finnes självklart sportskyttar och jägare som även de bär med sig vapen. men jag skiljer här på att bära vapen och att bära med sig vapen. för även jag som sportskytt eller jägare har begränsningar på hur och vart jag får föra med mig mitt vapen.



varje gång Sverige exporterar eller införskaffar ett vapensystem skrivs det tonviss med artiklar som tar ställning, det är fel att sälja vapen.



varje gång en polisman har skjutit skarp, uppstår genast debatt om polisens vapen användning.



Vapen är Onda. ? det är det som är utgångspunkten i nästan samtliga debatt inlägg i dessa frågor. jag vill resonera lite runt detta. för vi ställs alltid inför fullbordat faktum då dessa debatter äger rum, vad hade hänt om vi ej införskaffat vapen systemet till försvaret? vad hade hänt om polismannen ej använt sitt tjänstevapen? kan det vara så att dessa inköp eller agerande faktiskt hindrade något annat? något ondare? vi kan dra resonemanget vidare vad hade kunna hända om rödebypappan inte agerat som han gjorde? hem-fridsbrott? misshandlad utveklingstörd son? fortsatt mobbning? självmord?



Jag tror jag har gjort min utgångspunkt klar, det finns ett annan sida av myntet. Vapen kanske är det som ger den svagare en chans mot en förtryckare? oavsett om det är en främmande makt som förtycker vårt land eller en enskild person som riskerar att med våld bli bragd om livet.



självklart vill jag inte leva i en vilda western, där alla gör upp med vapen på salonen i slutet, över en stulen ko. men i ett samhälle där skyddet för oss urholkas och försvagas. polisen är en byråkratisk jätte med liten förståelse för sitt uppdrag, försvarsmakten har reducerats från att i kris och krig kunna skydda skattebetalarna till att agera utomlands och vara en humanitär insats organisation



det betyder alltså att vi har statliga myndigheter som har till uppgift att fysiskt bevaka dina fri och rättigheter men antigen inte är kapabel att göra det eller inte längre kan.

Det betyder alltså vidare att de enda som bär vapen i vårt samhälle i dag och har möjlighet att agera med dessa är Kriminella! om inget annat så går vi mot ett sådant samhälle med stormsteg.



min personliga ståndpunkt i detta är, att i en situation där vapen användning kan avvärja ett större ont, skall bruket av vapen tillåtas i större utsträckning polisärt, militärt och privat.



jag ser inga problem i att min fru eller dotter bär med sig tårgas för självförsvar mot våldtäkt eller rån. eller att man får agera med vapen för att freda sitt hem mot ett överhängande hot. Ett sånt synsätt på vapenanvändning sätter ju rödebypappans agerande i helt annan dager. uppsåt och uppsåt, det var självförsvar.


Ha en fortsatt bra dag.