vapen till folket?

kommentar till ANDERS BJÖRNSSON som skriver i SVD idag:



http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_995265.svd



Jag kan inte mer en instämma i Björnssons artikeln I synerhet angående militärens steg bort från folket. För detta handlar om mer en att "det är svårt att använda militären mot folket om militären består av folket".



Inte alla har sett värnplikten som en skyldighet utan en rättighet. det finns ett naturligt agerande hos människor att försvara sig mot orättvisor och förtryck. en av de grövsta missdåden man kan utsättas för är att en främmande makt med våld tar i från dig dina rättigheter jag med flera anser att om detta sker är det min skyldighet att med samma medel, visa att detta är inget jag går med på. Problemet i detta är att i en demokrati kan man inte acceptera att man tränar med vapen lite här och där. det leder lätt till kårverksamhet och kan användas av folk med inte fullt så nobla syften. Så staten har alltså monopol på att utbilda krigare. Enligt mig så är rätten att ta till vapen, om vi utsätts för förtryck med våld självklar. tidigare har detta inte varit en sak för diskution i och med att vi i princip har haft almänvärnplikt (kvinnor undantaget, men vi får ta av oss genus-glasögonen för att leda hem detta resonemang).

i dag genomför bara en bråkdel av landets medborgare värnplikt. den del av massan som vill men inte får vapenträning av staten får sina rättigheter ganska grovt trampade på i och med att deras rättighet att använda vapen på ett effektivt sätt mot främmande makt har tagits ifrån dem.



ytterligare ett fall där staten förvaltar sitt våldmonopol med sämsta möjliga resultat. istället för att främja friheten har den används för att ta i från oss en rättighet.